Severins Spottloskor

Ok ... Sura gubben har sakta men säkert börjat emanera från mitt inre...
För att blidka detta giriga monstrum måste någonting offras.
Utan tvekan så väljer jag det första som ploppar upp i skallen:
Mopparna. Alla dessa förbannade moppejävlar!
Ibland känns det som att man bor i ett jättebo med jätterobotgetingar!
Ankarskatavägen är ganska så lång, och när man då hör en moppe köra förbi lägenheten, helst när Olle just har somnat eller 02.30, så blir man fullkomligt genomborrad av detta surrande i ca en minut innan fanskapet dör ut, och då har man hunnit bli Runar. Fast utan älgstudsare. Tänker på en stofil i Bureå som fick nog och löpte hela linan ut genom att helt enkelt elda upp ett av dessa metallbin. Dumt? Naturligtvis, men ibland känns det nästan som att man skulle kunna ta en stänkare med gubben.
När jag ändå är bitter gubbe så ska jag inte göra någon hemlighet av att jag gärna skulle se en viss glassbil tillsammans med mopparna där på offerbålet.
Måste jag påpeka att den där dinosaurien på hjul ALLTID väcker sonen ur sin Måndagslunchtupplur? Nä, just det.
Skit på er!
/Severin Mårtensson