2007-05-25

Rock n Rollins


Vi har hunnit behandla både tro och kärlek på denna blogg, och nu äntligen har vi kommit till bop.
Jag ber att få gratulera maestro Sonny Rollins, en av de ledande hard bop-mästarna, till Polarpriset.
Hell, han borde ju ha fått det bara för sin look.
Jag är nyfiken på herr Kullhammars fysiska och mentala tillstånd stunden innan han entrade scenen för att framföra Sonnys största hit "Oleo". Jonas känns ju som en genomtrygg människa och musiker men att på ca 15 meters håll bli uttryckslöst betraktad av denne titan medans man "burnar rhythm changes" ( spela mycket och fort på svåra jazzackord) måste väl röra om lite i lilla magen?
Förresten, det slog mig just någonting. Ser inte Sonny ut som en av de där mystiska gubbarna i Jan Lööfs Felixböcker?
Och borde inte Kraftwerk få priset nästa år?

2007-05-21

Sjuklektyr


Det blev för många intryck på Olles 2-årskalas i helgen så min kropp brakade helt sonika ihop igår. Då försvann ju även, i mitt tycke, kraven på att vara fysiskt tillgänglig. Jag ligger följdaktligen i soffan eller i sängen å bläddrar i diverse böcker och tidningar, och med nervös glädje ber jag om att få tipsa om dessa godbitar:
Stalin - den röde tsaren och hans hov, av Simon Sebag Montefiore
En tegelsten på en miljard sidor som kändes övermäktig att ta i tu med då den likt en karsk gammal gubbe låg på sängbordet å blängde på en. Då tänkte jag: Vafan, jag får väl närma mig den på något annat sätt - alltså respektlöst. Slog upp klossen mitt i - blev fast efter första meningen. Har snart läst ut andra halvlek och ska väl så småningom börja från början och låta mig översköljas av tidigare okända uppgifter från Stalins barndom.
Träligt? Inte alls! Det är detaljerna och de nya uppgifterna från tidigare stängda arkiv som gör boken. Den är så bländande djuplodande och välresearchad att läsningen blir som ett gift. Också intressant att få en sådan nyanserad och heltäckande bild av ett i allmänhet så hatat monster som Stalin. Det hela blir som en bisarr mastodontdokusåpa där man inte bara får en ingående teckning av denne despot, utan också en heltäckande indirekt bild av större delen av Sovjetimperiets historia, vars hela maskineri var avhängig denne mans nycker. Ni ska få lite infotainment:
Gubben skulle i princip varenda kväll, med början ca elva, ha filmfrossa med sitt konstant skräckslagna gangstergäng i Kremls biograf. Maskinisten hade till sin stora skräck ansvaret för filmvalen, så det gällde att han lärde sig läsa av Stalins dagshumör, annars kunde det sluta med nackskott (som ju var standardmetoden för avrättningar). Tre, fyra maskinister fick sätta livet till innan de hittade en permanent som måste ha haft en hink med tur och superkänsliga tyrannhumörsantenner. Då skulle oftast två rullar avverkas varpå en superlyxig trerätters skulle intas tills Stalin bestämde när det var nog. De var ofta färdiga runt fyra- femsnåret på morronkvisten. Då tog Stalin med sig en militärhistorisk bok och gick och läste på någon av sina många soffor. Han sov alltid på soffor, fullt påklädd. Sedan så anlände han till diktatorskneget oftast runt lunch då arbetet hade hopat sig. Hans stab vågade ju inte väcka "den ryska björnen" (förlåt), och ett bisarrt exempel på denna rädsla var när tyskarna invaderade Sovjet. Hela företaget inleddes runt fyra på morgonen, men eftersom björnen nyss hade somnat var det många i ledningsposition som stod helt handfallna.
En av nackdelarna med att vara maktfullkomlig.
Vill du ha något att bita i?
Läs då denna skräckopera.
Slumpen är ingen tillfällighet, av Jan Cederquist
Denna bok är ett måste för den som vill rota lite i det som de flesta upplever men inte pratar om, nämligen meningsfulla sammanträffanden, eller synkronicitet på fackspråk. Psykoanalytikern C.G. Jung var den som myntade uttrycket och satte ord på denna vardagsmystik som har förbryllat många. Jag vet att Strindberg var fascinerad av detta fenomen, men det var innan uttrycket hade befästs.
En liten parentes bara: Om jag blev inbjuden till Gokväll att berätta om vilka fyra gäster jag skulle välja till min Gokvällmiddag så skulle C.G. definitivt vara ett av offren.
Jaja, oftast har denna typ av litteratur en kvalmigt storvulen och högstående stil, i såväl bilder som text, men inte denna lilla guldklimp som är författad av reklammannen och amatörbasisten Jan Cederquist. Han tar upp händelser ur sitt och delvis ur andra människors liv som kan tolkas som meningsfull slump. Vissa av dessa händelser är så perfekt synkrona och fulla av symbolik att man ibland tappar andan. De korta historierna varvas med vetenskapliga teorier som ger boken en dimension av vetenskaplig trovärdighet som ofta saknas i denna genre, och därför borde boken också tilltala en bredare publik bestående av både bedagade elevrådsrepresentanter och naivromantiska flummare. Den tar även upp föraningar/intuition, som för övrigt drabbade mig en kväll när jag tomsåg en av filmerna i den där nya fabriksinspelade serien med Wallanderdynga (ALLA filmer är exakt 1.29. brrr).
Nåväl, mitt i filmen så får mitt uttråkade medvetande en jättestark uppenbarelse av skådisen Per Morberg. Det bara bankar Per Morberg i mitt inre synfält och cirka fem sekunder senare dyker karln upp i rutan. Wow!
Jag rekommenederar denna lilla pärla eftersom den tar upp ett ganska så esoteriskt ämne på ett så underhållande och lättsamt sätt. Vill avsluta denna recension med ett passande citat av Oscar Wilde: "Vi ligger i rännstenen, men vissa av oss tittar mot stjärnorna", och ett av Einstein: "Logik tar dig från punkt A till B, fantasin tar dig över allt"
Bonniers Stora Världsatlas (ursäkta bilden, den var bara så kul)
Vad kan jag säga? När jag plöjt några sidor av ovanstående lektyr så svalkar jag hjärnan med att frossa i något så konkret som kartor. Det är en böjelse jag har. Jag kan likt en högstadiepojke försvinna i timmar med en bra kartbok.
Huvudstaden i Brasilien?
Rio? Sao Paolo?
Glöm det.
Jag har svaret.

2007-05-19

Tigerpappan


Rent allmänt: Varför har Christopher Walken ofta så olyckliga frillor, och varför har han påfallande ofta byxorna så olyckligt högt upp?
Det vore enklare att fråga om menigen med livet vars svar förresten är busenkelt:
Temperatur samt konsistens.

2007-05-16



Nu var han Daniel Gamba igen, som älskade livet och fruktade intet.



Daniel Gamba

2007-05-11



Ja, är även naturromantiker. Denna bild är tagen från den tyska ön Rugen, det tyska Hawaii, som under 30-talet var tänkt att bli arbetarnas semesterparadis under 10 lediga dagar per år. Det finns fortfarande grunder till mastodonthotell bevarade. Där skulle de stackars slavarna inhysas och kontrolleras även under sin lilla skitslatt till semester. Snacka om fångar i en gyllene bur. Har f.ö. en faiblesse för isolerade och exotiska resmål med viss "världens ände"-känsla. Några andra ex:

Bretagne - Wow! Vilket härligt hemligt och mytomspunnet område i nordvästra Frankrike. De har ett eget språk, men Bodil Malmsten bor ju där om man behöver tolk.

Åland - Kanske låter osexigt, men jag är i fantasin väldigt dragen till denna ö eftersom den ligger så nära Sverige men ändå inte eftersom den tillhör Finland. Har även varit i rysk besittning.

Island - Verkar bara vara så fantastiskt vackert och mystiskt. Ungefär som en Björkplatta.

Färöarna - Vet inte mycket om ön, men mina positiva fördomar infrias nog när jag kommer dit.

Shetlandsöarna - Se ovan.

Patagonien - Landsdel i södra Argentina som går ner till Eldslandet. Väldigt spännande del av världen. En liten plupp av Chile kan väl också räknas in. Verkar ha en underbart unik natur som under under årtusenden har fått frodas i isolering, med undantag för några räddhågsna nazister som var på rymmen efter kriget. Jag kan förstå att den denna del av världen tilltalade Hitlers hantlangare då det måste var ett av de mer svårgenomsökta områdena på jorden.

Cromer - Kuststad i östra England. Lyssna på låten "Cromer" av Kjell Höglund så förstår du.

Skagen - Ja, vad ska jag säga? Det är romantiktorsken som ruskar tag igen. Den där jävla konstnärsfilmen får mig att vilja besöka trakten. Jag känner mig ganska mycket som en Skagenmålare i själen. Vet inte exakt varför. Men det är väl klädseln och landskapet som spelar in.

2007-05-09



Den buttre där med hjälm fyller 31 idag.

Ha den äran på bemärkelsedagen.

HURRAHURRAHURRAHURRA!!!

Figuren till höger är Karlsson på taket. Den riktige.

2007-05-08

Framtiden


Tog med ganska så ambivalenta känslor körkortet i februari. Kluvenheten kom sig naturligtvis av det uppblossade klimathotet. Lappen har aldrig varit viktig för mig och jag har aldrig haft något intresse av motorer och bilar. Överhuvudtaget har maskiner/prylar av alla de slag alltid tråkat ut mig, och jag har alltid tyckt att det intressanta är väl vad man använder maskinen till? Nog om min antiteknoinställning. Cruisade, med en knivsudd dåligt miljösamvete, förbi "Körskolan" i Piteå, och vad kunde man se på deras parkering?

Jo, TRE STADSJEEPAR. Ok, jag kan förstå att de väljer att köpa in "häftiga" övningsbilar, men TRE STADSJEEPAR? Och i körkortsboken har miljöavsnittet fått större utrymme än någonsin.
För att stävja detta klimathot så borde ju hela världen följa ovanstående herrars exempel. Samåkning på Bobbycars!
Vilken strålande ide´!
Dessutom skulle allehanda nollvisioner uppnås.

2007-05-05

Mighty Miki

Treenigheten gestaltad av Miki Anagrius - världens bäste hip hop-gitarrist. På bild 1 ser han ju helt enkelt fantastiskt jävla galen ut, som den där sektledaren som beordrade ut giftgas i Tokyos tunnelbana. På bild 2 ser han rätt & slätt konstig ut, och på bild 3 ser han ut som om han just har boffat i sig en nytjärad träbåt i ett enda rejält halsbloss.
Samme världsmedborgare har ett uppdrag att utföra åt fru talman. Skicka den så fort det bara är möjligt! Om det någonsin blir möjligt? Kanske bara mögligt. Blä.

2007-05-03

Bandnamn = stor konst


En svaghet jag har är att dryfta bandnamn. Bandet på bilden ovan måste ju ha tagit sig ett av de krångligaste och roligaste namnen i musikhistorien. Sätt dig ned bland mjuka kuddar med en skvätt stroh-rom till hands. Grabbarna heter:
I LOVE YOU BUT I´VE CHOSEN DARKNESS
De är bördiga från Austin och spelar (häpp!) "dark pop".
Då vi ändå är inne på detta kära ämne så måste jag få nämna några favoriter från den brokiga bandnamnsfloran:
The mamas and the papas (Tips: Prova uttala namnet högt på svenska. Fantastiskt.)
Dead Kennedys
Happy Mondays
The Stomachmouths (Prova svenska här också. Otroligt.)
Sex Pistols
Stackars Lajka
Sten & Stalin
The Smiths (Ja, vet du vad det blir på svenska?)
Kraftwerk
Asbest
Slipknot
The Doors (Urkul)
Velvet Underground
!!! (Ja, de heter !!!)

2007-05-02

Mighty Mona



Beviset för att sossarna fick rätt partiledare kom i Monas tal på första maj:

Högern har ju ett eget första maj - FÖRSTA APRIL!!!

Hihihi... Hon kan verkligen toka till det.

Sådana skämt blir ju faktiskt roliga inom fyrkantigheter som politiken.

2007-05-01


I bilstereon just nu:
Todd Rundgren - "Best of..."
Tackar Stor-Olle för att han prackade på mig denna samling med en för mig obekant artist som visade sig vara vårens stora räddning. En perfekt hybrid av soul/pop/rock och ett kryddmått new age, inte new vawe. Ser på denna bild ut som en bakfull Ozzy i en konvex spegel.
Camera Obscura - "Let´s get out of this country"
Den bästa bitterljuvspopen på några år. Texter, melodier, ljudbild i perfekt symbios, lägg där till och den skotska dialekten, som ju är ren musik i sig!
Kjell Höglund - "Pandoras Ask"
Smakprov från en av texterna: "Golfbollen ligger stilla i gräset och grubblar." Säger väl allt? Älskar också när Kjelle blandar in engelska fraser som "emot the english coast" Ett geni har satt punkt med ett mästerverk.
Morrissey - "You are the quarry"
Har inte lyssnat på denna mellanplatta på något år. Drog på den för nån dag sen och insåg att , fan, här fanns det några guldkorn. Men det som har växt på denna mellanplatta är nog mellanlåtarna. Är trots det otäcka collegerocksoundet en bra platta.
Steely Dan - "Aja"
Det enda slickbandet som man kan lyssna på med "rent samvete" (tack Toft), eftersom de inte är ett genuint slickband då de är "smartasses from the east coast". Denna klassiker från -77 måste ju vara juvelen i jazzpop-kronan. Wayne Shorters solo på låten "Aja" är en av skivans höjdpunkter. F.ö. den bästa bilmusiken!
Donald Fagen - "Morph the Cat"
Den senaste plattan från den ena hälften av ovanstående grupp. Skitbra. Är mer besläktad med "Kamakiriad" än "The Nightfly".
F.ö. ser karln ut som en påtänd gnagare av nåt slag, och hans vapendragare i Steely Dan ser ut som en asiatisk transa. Spännande duo.